Vid varje undersökning sätts speciellt fokus på en frågeställning som bedöms vara viktigt just nu, och där enkäten går mer på djupet. I undersökningen våren 2022 var det leveranskedjor och produktionsstörningar och hösten 2022 är det inflationsperspektivet som lyfts fram. Dessa två områden hänger samman på flera sätt. Det var de stora problemen med globala värdekedjor som var den ursprungliga orsaken till att en mängd priser började stiga i allt snabbare takt våren 2021. Under våren fanns indikationer om att situationen förbättrats men att kunder ändå hade vant sig vid att vänta på leverans utan att avboka. Svaren i undersökningen visade att företag satt med makten och att slutkonsument hade lite att säga till om. Eftersom hot topic varierar mellan undersökningar utgör svaren ett nedslag av nuläget i mars eller september, och eventuella förändringar över tid missas därför.
Inflationen har sedan i våras blivit både väsentligt högre, och kommit att omfatta flera delar av ekonomin. Även om prisuppgången för företagen just nu verkar ha tappat fart, ligger det fortfarande kvar en hel del prishöjningar i systemet som under det närmaste året väntas ge högre konsumentpriser, även om ökningstakten i KPI väntas avta kring årsskiftet 2022/23.
I Europa har inflationsuppgången primärt kunnat härledas till högre priser på olika råvaror, främst energi och livsmedel. Det är varor/tjänster av nödvändighetskaraktär, det vill säga det är svårt för hushåll och företag att sluta köpa eller byta till andra alternativ. Historiskt har enskilda toppar i råvaror varit ganska kortvariga och genomslaget i högre priser har inte varit helt entydigt. Men ju längre högre insatsvarupriser ligger kvar, desto större sannolikhet att merkostnader förs vidare till slutkonsument.
Fortfarande ligger frågan i företagens händer
Den snabba prisökningstakten det senaste året kan, utöver stigande insatskostnader, också förklaras av att företag har haft enkelt att föra kostnader vidare till högre priser för slutkonsument. Efterfrågan återkom starkt efter pandemin och i efterhand förefaller vissa finanspolitiska stimulanser i överkant, framför allt i ljuset av den expansiva penningpolitiken som fördes under pandemin, men även under årtiondet efter den globala finanskrisen. Det har under en längre tid varit svårt att föra ökade kostnader vidare till slutkonsument, men från 2021 har detta varit betydligt enklare. På engelska benämns detta som företagens ”pricing power” och är i sammanhanget ett viktigt inslag för att analysera prisdynamiken.
Det generella intrycket av undersökningen är att beslutet om högre priser fortfarande vilar i företagens händer. Höstens hot topic tar reda på företagens strategier för att möta de utmaningar som högre insatspriser innebär.
Fortfarande högre priser i pipeline
Den första frågan berör i vilken utsträckning högre kostnader förs vidare till högre priser. Nästan tre fjärdedelar av finanscheferna säger att man avser att göra det i stor, eller medelstor utsträckning. Det är stor skillnad mellan branscher. 67 procent inom verkstad anger i stor utsträckning och för konsumentprodukter är det 56 procent. En fråga som hänger samman med att föra vidare kostnader till högre priser är i vilken utsträckning högre inflation absorberas i lägre marginaler. Svaren kan delvis ses som en spegelbild av den första frågan. Nästan 60 procent anger att det inte är aktuellt, eller att man avser att göra det i mindre utsträckning. För verkstad är svaren direkta spegelbilder. Enligt ekonomisk teori kan högre priser delas mellan producent och slutkonsument i ett normalläge, men när företagen, som under det senaste året, har ”pricing power” pressas marginaler i mindre utsträckning. Under de senaste 20 åren när företag haft svårt att föra kostnader vidare, är det marginalpress men framför allt kostnadsreduceringar som har varit högsta prioritet för företagen.
Att läget nu är annorlunda blir tydligt i frågan om att investera i kostnadsreducerande åtgärder. Det är bara aktuellt i hög utsträckning för 5 procent av finanscheferna, medan 41 procent säger att det är aktuellt i viss utsträckning. Det är med andra ord ett annat fokus. Det går också att se att exempelvis inom verkstad är det flest som svarat i liten utsträckning på frågan. Samtidigt är planerna att dra ner på investeringar som helhet mindre aktuellt, eller inte en fråga på agendan över huvud taget. Sammantaget är det tydligt att företagen fortfarande har viss makt att styra över prissättningen utan att behöva dra ner på kostnaderna.
Att reducera energiförbrukningen är generellt inte högt upp på agendan, även om en fjärdedel av de svarande inom konsumentprodukter samt verkstad svarar att det är aktuellt i hög utsträckning. Bygg är den bransch som främst ser det som en viktig del att dämpa, eller möta effekterna av höga priser. Personalfrågan är också en del, men även där visar merparten av svaren att personalneddragningar antingen inte är aktuella, eller enbart i låg utsträckning.
I ett försök att summera frågeställningarna konstaterar vi att det finns en hel del kostnadsökningar som ännu inte fullt ut har förts vidare till slutkonsument, men att det är prioriterat att göra det. Att kostnadsreducerande investeringar, sänka marginaler eller minska personalstyrkan inte är högre prioriterat, kan tas som kvitto på att finanscheferna ändå ser rådande läge som övergående. Så länge det går att få igenom prishöjningar och att inflationen faller tillbaka nästa år kommer läget normaliseras. Att finanscheferna i de återkommande frågorna ändå lyfter ekonomisk tillväxt som huvudsaklig risk gör dock att läget snabbt kan vända.